Jonas “DJ J-Ol” Olssons favoritlåtar
Nya numret av Café finns alltså i butik i dag. Och jag har bland annat skrivit omslagsartikeln om fotbollsspelaren och landslagsbacken Jonas Olsson.
Ja, det är väl inte så mycket nöje, tänker du. Men det är det faktiskt delvis.
Jonas har ett mustigt musikintresse. Och i motsats till många andra fotbollsspelare, som är rena r’n’b-robotar, har han en mer rootsig och brittisk smak. När jag frågade honom om vem som har sämst musiksmak i landslaget blev svaret:
– Det är ganska dåligt rakt över, om jag ska vara ärlig. Ola (Toivonen) har inget vidare. Väldigt mycket r’n’b och house. Inte min cup of tea, som vi säger här. Pontus (Wernbloom) har ganska bra. Eller, bra och bra. Vi ska inte höja honom. Men det är mycket göteborgskt. Mycket Håkan och Nationalteatern. Han är okej.
Texten till Nirvanacovern Lake of fire sitter alltjämt tatuerad på Jonas högerarm. I hans Birminghamkåk, som jag besöker i artikeln, hänger fyra litografier av Bob Dylan-oljemålningar – som han köpt till en total kostnad av 120 000 kronor. Dessutom har han tät sms-kontakt med West Bromwich Albion-fanet Eric Clapton och deras ömsesidiga beundran är som ett gubbrockigt, sprakande kraftfält där tonerna i Layla-riffet moshar mot varandra i hög frekvens. Allt detta pratar han om i nya Café.
Men det är något annat som ytterst bevisar att Jonas verkligen HAR en förfinad musiksmak. När jag introducerade honom för Israel Nash Gripkas toviga skäggserenader slukade han omedelbart betet med hull och, ja, skägg. Det tyder på skarpsinne.
Gripka återfinns också i den spellista som Jonas Olsson satt ihop exklusivt för den här bloggen. Lyssna, njut och "related artists"-okynnessurfa dig in i oändligheten.