Irkutsk genom ett Instagramfilter
There one moment and gone in a flash, som Ron Sexsmith proaktivt skaldade om min Irkutskvistelse redan 1999.
Plötsligt är jag hemkommen från Sibiriens Paris. Med en tjälehärjad baguette under armen. Trött men lycklig.
Finns mycket att säga om resan och kryptiskt nog måste jag spara det mesta och bästa till den framtida Caféstoryn. Men låt oss redan nu ta en titt på några bilder.
Den här skärmdumpen går ut till alla som den senaste veckan gått in i en tunnelbanevagn, lyssnat till symfonin av snörvlande svenskar och förbannat sin vintertillvaro. Jag kallar den "Perspektiv".
Den första jag sprang på i Irkutsk var givetvis Pelle Fosshaug. Projektet innebär lite image rehab för den gamle efterslängaren, som nu alltså är förbundskapten för Somalias landslag.
Jag: "Var har du dina spelare då?" Han: "Jag vet inte. De kommer väl."
Mycket Filip & Fredrik blev det. Observera Wikingssons wings, som mycket regisserat spritts ut intill vodkashotsen, för att "utstråla dekadens".
Sibirisk kamel i leopardfäll försöker skeda en häst. Därför att varför inte.
Cafés fotograffantom Fredrik Skogkvist poserar framför en flod som mynnar ut i Bajkalsjön, i en bildkomposition som uppfyller bokens alla Instagramklyschor.
Känner alltid smuts efter en sådan här publicering vilket nog ändå är ett SUNDHETSTECKEN. Sjukdomsinsikt.
God jul önskar Lenin.
Somalia spelade sina matcher på Stroitelstadion i Sjelekhov utanför Irkutsk. Under en irrfärd i själva samhället Sjelekhov trillade vi in i en butik och fotograferades mot något så förutsägbart som en vodkafond.
Sedan gick vi på en restaurang där jag försökte beställa en capricciosa, men fick en pizza med stuvade champinjoner och dill och frågetecknen kring epitetet Sibiriens Paris tätnade således ytterligare. (Dilluppstötningarna haunts me till this day.)
Vi avbryter sändningen för en snabb rapport från frontrow på Sibiriens modevecka. Canada Goose-astronautdräkt gäller alltjämt (eller "Siberian onepiece" som Cafés tillträdande filmkrönikör Andrev Walden kallade den, vilket låter lite som en utrotningshotad textilart).
Jag har skor från Sorel, han en kommunistkuvad och pre-perestrojka-relaterad uppsyn.
Sibiriens Jörgen Lantz.
ONE LOVE. La upp den här bilden på Cafés Instagramkonto och det blev genast den mest lajkade (i Ryssland får man stava "likeade" så) någonsin. Folk bubblar av entusiasm inför det här filmatiserade integrationsprojektet – och rightfully so.
Filip & Fredriks dokumentär har alla förutsättningar att bli superspektakulär. Och mannen längst ner till höger i bild, den härlige initiativtagaren och Jörgen Lennartsson-kopian Patrik Andersson, kommer att få några sprudlande kändisår innan han hamnar under en oundviklig "Vad hände sen?"-vinjett på Aftonbladet 2017-ish. Och sämre kan det ju gå i livet.
Nastrovje, once and for all.