O banana boat, where art thou?
Den 6 december går bröderna Coens nya film Inside Llewyn Davis upp på biografer i USA. Eftersom filmrullen i vanlig ordning ska åka bananbåt över Atlanten lär det bli Sverigepremiär sisådär ett halvår senare. (Åh, filmpremiärfördröjningen, detta SORGEBARN i vårt annars så globaliserade tidevarv.)
Storyn i Inside Llewyn Davis är löst baserad på en folksångare från 60-talet med det potenta namnet – hepp! – Van Ronk. Helst hade man ju sett att Van Ronk var en holländsk fotbollsspelare som Arne Hegerfors upprepade gånger tvingats uttala i krönikan från Mexiko-VM 1986, men nu får vi vackert hålla till godo med en folksångare.
Precis som i O brother, where art thou har Coenbröderna fått musikhjälp av T Bone Burnett, Oscarsbelönad för soundtracket till Crazy heart 2010.
Och redan nu vågar man nog gissa att Inside Llewyn Davis fått sin egen I am a man of constant sorrow. (Visste du förresten att I am a man of constant sorrow-sångaren Dan Tyminski sjunger på Aviciis dunderhit Hey brother? "Från O brother till Hey brother" hade varit en tänkbar rubrik på ett Dan Tyminski-knäck i valfri svensk tidskrift.)
Nåväl, rulla bandet.
Låten heter alltså Please Mr Kennedy och handlar om en förskrämd amerikan som intygar att han ABSOLUT inte vill bli uppskickad i rymden (förståeligt, men möjligen väl proaktivt). Ett slags skruvad protestsång. T Bone Burnett fick idén från den mer seriösa protestsången Dear Mr President, don't send me off to Vietnam med Tom Lehrer.
Oscar Isaac (som spelar Llewyn Davis) delar på sången med Justin Timberlake. Adam Driver (Adam Sackler i tv-serien Girls) pytsar in små lustiga läten och strofer – ungefär samma typ av friheter som Gareth Keenan får, eller möjligen tar sig, när David Brent framför Free love freeway i brittiska The office.
Det är kul, det är stompigt, det är folk'n'roll, det är kanoncatchy, det är premiärpepp.
Bananbåten, wherever you are, vänligen lätta ankar.