Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

 

Searching for Saruman

Saruman släpper ett metalalbum. Ja, inte Saruman-Saruman, då, utan skådisen som porträtterar honom. Christopher Lee. Som också har spelat Dracula och medverkar i Sleepy hollow och säkerligen en hel del annat också.

Det där får IMDB-onanister ägna sig åt. Det går bara att betrakta situationen på ett sätt. Saruman släpper ett metalalbum.

Tillsammans med Judas Priest-gitarristen Richie Faulkner har trollkarlakarlen gått in i studion och spelat in Charlemagne: The omen of death, uppföljaren till 2010 års Charlemagne: By the sword or the cross.

– Jag skriker inte eller så, men det är definitivt heavy metal, säger Saruman till Guardian.

– Det var surrealistiskt att sitta hemma och höra Saruman spränga högtalarna, säger Faulkner.

Det mest slående med nyheten är förstås hur fruktansvärt RIMLIGT det är att Saruman spelar hårdrock. Han byter bara nattlinnet mot en nitbeklädd skinnjacka med patches från NWOBHM-band, häller upp Motörheadvin i något slags trolsk bägare och spelar luftgitarr på sin högaffel till Guns N’ Roses Get in the ring.


”You got your bitches with the silicone injections, crystal meth and yeast infections – YEAH!”

Alltså. Saruman släpper ett metalalbum. Och då börjar man ju osökt fundera över vilka andra filmkaraktärer som gärna skulle få brancha ut och börja producera musik. Det här är tre val från toppen av mitt huvud:

Teardrop Dolly (John Hawkes)

Den crystal meth-härjade karaktären i Winter’s bone har alla förutsättningar – inte minst namnet – att kunna leverera fantastisk och dammig folkrock från hjärtat av white trash-USA. Karga midwestmelodier och råhuggna texter om hur livet upprepade gånger sparkar en på nötterna. Scenklädsel: skinnjacka av ekorre.

Hushpuppy (Quvenzahné Wallis)

Johannes Hobohm uppmärksammade ju Beasts of the southern wild häromdagen och det är verkligen en ytterst älskvärd film. Mest tack vare huvudkaraktären Hushpuppy. Lite ung, förstås, men med fullvuxen coolness. Hon har potential att så småningom producera fantastisk voodoodisco med rytmer från Louisianas djupaste träsk. Jag tänker på henne som det bortadopterade resultatet av ett one night stand mellan Diana Ross och Dr John.

Jaws (Richard Kiel)

Tysk, hård jävla ecstasytechno med rätt att blåsa allt hår av E-Types näpna skalle.

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar