Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

 

Semesterläsning!

Har ännu inte hunnit lägga vantarna på ett eget exemplar, men sedan en knapp vecka finns Brett Martins Difficult men: Behind the scenes of a creative revolution: From The Sopranos and The Wire to Mad Men and Breaking Bad ute i bokhandeln.

Att läsa så här långa titlar är som att springa uppför en akademibokhandel och bli jättetrött.

Full transparens: jag kan ibland få lite panik över rådande tv-seriehets. En 10-tals-Descartes hade fått revidera sitt mest berömda citat till: ”Jag konsumerar HBO-serier redan dagen efter de sänts i USA och twittrar något helt meningslöst om senaste avsnittet som ett bevis för att jag ligger i framkant, alltså är jag.”

Och ett av vår tids stora i-landsutanförskap är ju det som uppstår när man sitter runt ett lunchbord och inte har sett just den senaste hippa tv-serien som alla andra pratar om.

Men missförstå mig inte: jag är en minst lika god kålsupare. För sanningen är ju samtidigt att flera av det senaste decenniets tv-juveler är ofantligt bra – inte minst de fyra sönderkramade verk Martin klämmer in redan i bokens tokigt långa titel. Man rycks med i hypekarusellen vare sig man vill eller inte.

Brett Martin, till vardags GQ-korrespondent, försöker i Difficult men gå till botten med 00-talets tv-guldålder. Och han gör det genom bland annat intervjuer med tunga showrunners som David Chase (Sopranos), David Simon (The wire), Matthew Weiner (Mad men), Terence Winter (Boardwalk empire), David Milch (Deadwood) och Alan Ball (Six feet under och True blood). Sedan strimlar han lite egna, initierade slutsatser på toppen.

Martins teori går ut på att de antihjältar som frontar nämnda serier (Don Draper, Walter White, Jimmy McNulty, Al Swearengen) aldrigt hade släppts in i amerikanska vardagsrum om det inte vore för Tony Soprano.

GQ har publicerat ett utdrag ur boken och det kretsar mycket kring just Sopranos roll i paradigmskiftet. En mycket läsvärd och intressant teaser.

”Paradigmskifte? Jag vet inget om något paradigmskifte. Sluta busta mina balls.”

Det är exempelvis kul när Martin nämner att serieproduktioner ju drivs som storföretag – med skillnaden att det inte är slipade affärsmän som styr. I tv-världen är i stället manusförfattaren kung. Situationen är inte alltid okomplicerad. (”It’s like handing a lunatic a division of General Motors”.)

Man får också en intressant inblick i David Chases vilda excentricitet. Sopranos åt upp så mycket av manusgeniets liv att han helt sonika flyttade till hotell för att kapa alla domestiska distraktioner som stal fokus från skrivandet.

Chase framstår inte heller som den enklaste kollegan i världen: samma dag som de tillsammans Emmynominerats för manuset till andra säsongens sista avsnitt fann han det lämpligt att sparka sin medförfattare Ted Kessler. (Kessler betraktades redan då som ett underbarn och skapade sedermera prisbelönade Damages.)

Kort sagt: för en tv-serienörd kan Difficult men säkert innehålla lika mycket smaskens som en Artie Bucco-signerad supé. Beställs exempelvis från Amazon. (Boken, inte supén.)

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar