Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

 

The cover of the Rolling Stone

Höll precis på att inleda med påståendet att Rolling Stones senaste omslag är sprängstoff, men riktigt så kul ska vi nog inte ha det.

I vilket fall som helst kan man konstatera att det uppstått en ganska stor – och rimlig, antar jag – debatt kring det amerikanska popkulturmagasinets nya nummer.

Det där är Dzjochar Tsarnajev. Eller ”Jahar”. Den överlevande av de två bröder som iscensatte bombningarna under Boston Marathon i april. Och nu har Rolling Stone alltså gjort honom till omslagspojke.

Människor rasar mot detta. Framför allt i Boston. Argumenten går bland annat ut på att offrens anhöriga inte ska behöva bli nedstirrade av personen som förstört deras liv när de promenerar förbi sin lokala tidningshylla. Och det kan man förstå. (I vissa fall behöver de förresten inte bli det heller: stora amerikanska kedjor som CVS, Tedeschi och Wahlgreens har bojkottat numret.)

Samtidigt kan man fundera på hur reaktionerna sett ut om Time eller Newsweek hunnit först med ett ”The bomber”-omslag i stället. Om det då blivit några direkta reaktioner över huvud taget. New York Times har faktiskt redan bränt av exakt den där bilden på sin etta – utan större protester.

Visst. Man kan förstås åberopa äpplen och päron här. Nu pratar vi om olika tidiningar, som kommunicerar olika saker. Rolling Stone-inramningen gör onkeligen Jahar mer plutig. Hans Jim Morrison-aura är så stark att Carlings hade kunnat trycka upp tröjor med den där bilden utan att mer än en bråkdel av kunderna lyckats genomskåda bluffen.

Men det trista med hela diskursen är att den tar fokus från den väldigt gedigna artikeln.

Rolling Stone var snabba med att lägga ut den på nätet, antagligen för att göra hela publiceringen mer begriplig. Vi har läst liknande massmördar- och terroristporträtt förr, men det är svårt att sluta fascineras av den här typen av ”hur blev han egentligen som han BLEV”-resonemang. Skribenten Janet Reitman vänder på alla stenar en och två och tre gånger.

Och som alltid uppstår den förbjudet nyfikna tanken: om JAG plötsligt gjorde mig skyldig till ett vansinnesdåd – vad skulle då alla människor som jag vidrört egentligen ha att berätta om MIG? (I mitt fall, inser jag nu, kommer man då att referera till exakt den här passagen i det här blogginlägget. Det var här man först kunde plocka upp SIGNALEN på att allt kanske inte stod rätt till. Coolt!)

Hur som helst: artikeln är bra. Läs den.

Och alla håller inte med. Det finns en motrörelse som tycker att omslaget är helt briljant. Att Rolling Stone – som det så vackert heter i den här försupna branschen – försöker PROBLEMATISERA bilden av terrorism.

Jahar ser inte ut som något monster. Han bär inte ens turban. Snarare liknar han en American Idol-succé waiting to happen.

På så sätt får Rolling Stone människor att tänka till, sägs det.

Men… äh. Själv köper jag inte riktigt den förklaringen. Alla vet förstås att ”The bomber”-omslaget är ett desperat försök av Rolling Stone att restaurera lite journalistisk trovärdighet efter att ha satt sig djupt i Disneys knä (möjligen även roterat lite grann) och låtit en död kråka fronta det föregående numret.

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar