Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

 

Transsexuell rebell

against-me

Om man skulle tävla i känslan att vara missförstådd hade Against Me!-sångaren Tom Gabel kunnat gå obesegrad genom livet.

Ända sedan 1980 har han varit inlåst i sin egen kropp. Drabbad av ”gender dysphoria”. En kvinna i en mans skepnad.

Tills han 2012 tog steget, blev Laura Jane Grace – och samtidigt den mest etablerade artisten någonsin att komma ut som transsexuell. (Andra exempel är Jayne County, Wendy Carlos och Justin Vivian Bond.)

Precis som många andra samhällsrörelser har frågan kring transsexuellas rätt hittat sitt musikaliska hem i punken. Från Lou Reeds Transformer-era till Replacements misfitmässa Androgynous (”Kewpie dolls and urinal stalls will be laughed at the way you’re laughed at now”). Men inget band gör mer för normaliseringen än Against Me! från Gainesville, Florida.

Medan homo- och bisexualitet alltjämt avdramatiseras är känslan att många transpersoner fortfarande förenklas till freaks i inköpta Kanal 5-dokumentärer. Betydelsen av förgrundsfigurer kan inte överskattas – särskilt inte de som verkar på en väldigt mansdominerad rockscen.

Albumet Transgender dysphoria blues släpps den 21 januari. Det är Laura Jane Graces första sedan könsskiftet, bandets första sedan White crosses 2010.

Efter att ha börjat som surfskramlig punk har Against Me! sakta glidit över på FM-vågorna. Nu gör de arenarock med blåkrage som sorteras intill Gaslight Anthem i spellistan.

Against Me! har alltid haft några av populärmusikens bästa låttitlar: You look like I need a drink, Cliché Guevara, Sink, Florida, sink. Men på Transgender dysphoria blues är politiken tydligare än någonsin.

Det finns ingen tvekan om vad Laura Jane Grace vill säga med spår som True trans soul rebel. Eller med textrader som i titelspåret: ”You want them to see you like they see every other girl/ They just see a faggott/They’ll hold their breath not to catch sick.”

Transgender dysphoria blues känns som en musikalisk uppföljare till den lysande filmen Boys don’t cry från 1999. Albumet framstår redan som det nya årets allra viktigaste.

Against Me! riktar ett styvt Uncle Sam-finger mot lyssnaren och frågar:

Just hur liberal och fördomsfri är du? Egentligen?

Krönikan publicerades ursprungligen i Café nummer 1/2014. Nya albumet Transgender dysphoria blues släpps på tisdag.

Dela
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar