Emil Persson

Emil Persson

Emil Persson

Musik, film och tv med Emil Persson

Här dör det svenska Hollywoodundret

Emil Persson  |  Publicerad 2016-04-11 15:37  |  Lästid: 1 minut

Bloggen är i Paris på Netflix stora tv-event. Kevin Spacey lyckades under måndagen ta ihjäl framgångssagan som är svenska skådisar på andra sidan Atlanten. 

 

Följ Café på Snapchat – som för tillfället består av sporadiska uppdateringar från Netflix-eventet i Paris, cafe_magazine heter vi!

snapcode

 

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2016-04-11 16:01

#FreeKyrkan – Den långa hårda vägen ut ur helvetet

Emil Persson  |  Publicerad 2015-06-15 17:20  |  Lästid: 4 minuter

Det blev en historisk helg. Till slut fick de äntligen varandra. Spotify och Eric ”Kyrkan” Church.

tumblr_mzwak5FRRV1rd6swfo1_500

465 dagar tog det. Ett år plus ytterligare hundra jävla dagar. Så lång tid i exil krävdes innan The outsiders, i all sin maskulina omslagsprakt, plötsligt låg och glimmade på svenskens go-to-streamingtjänst igen. (Schibbye och Persson satt – inga jämförelser i övrigt – inlåsta i 438 dagar.)

free-kyrkan-svart-520

Det har varit en mycket lång vägs färd mot frigörelse. The outsiders publicerades på Spotify i slutet av februari 2014 – men försvann sedan lika fort.

Medan pseudodiskussioner kring Tidal, Taylor Swift och Apple Music dominerat mediebevakningen har den riktigt relevanta streamingdebatten hela tiden utgått från en och samma fråga: vad HÄNDER egentligen med The outsiders? Jag har själv lyft problemet flera gånger, bland annat här och här och här och här.

Så sent som för några veckor sedan talade jag med kampanjens globala ambassadör Göran Hägglund igen. Han var alltjämt så indignerad att pressekreterare Johan Ingerö fick lugna honom med en blöt handduk i pannan och ett glas röd mjölk.

hagPledge allegiance to the Häg.

Men arbetet för återinförandet av albumet har hela tiden pågått i det fördolda, mycket tyst, mycket diplomatiskt. I går kunde vi slutligen skörda frukterna. The outsiders var, en gång för alla, tillbaka på Spotify.

Glädjescener uppstod snabbt världen över. Signaturen @peterbladh skickade till exempel ett Twittervykort från USA.

Skärmavbild 2015-06-15 kl. 16.40.31

Hälsa Alabama, Peter! Och kom ihåg att inte sluta köra förrän den där schackrutiga flaggan vajat. You’d sure like to stay in… Talladega.

Cafés webbredaktör Markus Thunberg messade också omgående och tackade högre makter för att han nu ryckts upp ur denna miserabla tillvaro:

cd

För nytillkomna människor: det där är en Verbatim-CD-R, daterad till någonstans mellan jura och krita. Markus Thunberg illustrerar här en man som inte givits NÅGRA som helst andra alternativ, en digital man fångad i en analog tillvaro.

Well, no more, Markus. Sula den där sorgliga cd:n genom bilrutan, will you?

tumblr_mysib9J8vI1qer9h0o1_500

TACK till alla som på olika sätt gjort det här möjligt. TACK till Jens Stenberg, Josefin Bergquist och Universal Music, Johan Hurtig, Markus Thunberg, Daniel Ek, Klas Ekman, Jan Gradvall, de högtflygande freaksen på Ultra Music Festival i Miami, Johan Ingerö och Göran ”The Häg” Hägglund. Jag kommer aldrig att glömma ert stöd.

Ett särskilt tack går ut till min kampanjarbetare in crime, Markus ”Regnmakaren” Kylén, mannen som placerar ”bro” i bro country sedan 1975.

kylénAll makt åt Regnmakaren, Kyrkans befriare.

Jag jobbar just nu hårt på att få loss en personlig videohälsning från Eric Church. Antagligen borde jag inte ens spoila det, men samtidigt vill jag använda det här utrymmet för att sätta ännu hårdare press på Universal. Mejla gärna Josefin Bergquist (josefin.bergquist@umusic.com) eller Niklas Torsell (niklas.torsell@umusic.com) och förklara hur mycket det skulle betyda om Kyrkan ville uppmärksamma de svenska fansens oförtrutna kamp för hans sak. Det tänker i alla fall jag göra.

Kyrkan är dock en upptagen man och – låt oss vara ärliga – risken finns att det här blir det sista som publiceras i ämnet. #FreeKyrkan får i så fall leva vidare som ett vackert minne, en sedelärande saga som visar att förändring ÄR möjlig om man aldrig någonsin förlorar hoppet.

church-hope

465 dagars lidande är över. Och nu måste vi fira ståndmässigt.

Så. Spänn luftbanjon, böj kepsskärmen så att den angränsar till de förlovade 90 graderna och möt mig vid fontänen på Sergels torg klockan 22 i kväll.

All you got to do is put a drink in my hand.

church (1)
Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-06-15 17:54

And the Oscar goes to…

Emil Persson  |  Publicerad 2015-02-20 14:39  |  Lästid: 4 minuter

Oscarsgalan. Galornas Rolls-Royce. Galornas Beyoncé. Galornas Hawaii med kebabsås.

På söndag är det dags igen och filmåret 2014 ska alltså summeras. Rubbet sänds på SVT Flow.

oscar

Det blir härligt. Folk kommer att visa patetiskt stor vördnad för Meryl Streep, Neil Patrick Harris kommer att vara tre plus, inte mer, inte mindre, det kommer att vara animerade reportrar med förintad självkänsla på röda mattan, Ethan Hawke kommer att ha ett rent Kardashianbeskuret faceass, JK Simmons kommer att ha en vintage Lasse Kronér-frisyr, ingen förutom JK Simmons kommer att se ut som sin ålder, det kommer att vara flärd, det kommer att vara glamour, det kommer att vara en good jävla time.

Vet inte om spåkulan fortfarande är relevant som referens, man kan tycka att den borde ersättas snart, varför inte med någon viralt spaningsverktyg, vad vet jag, men OM den nu är det så tycker jag att vi tar och tittar i den tills våra anleten får såna där lustiga Edvard Munch-proportioner.

Nu? Nu.

BEST SUPPORTING ACTRESS

patricia

Nominerade: Patricia Arquette (Boyhood), Laura Dern (Wild), Keira Knightley (The imitation game), Emma Stone (Birdman), Meryl Streep (Into the woods).
Bör vinna: Patricia Arquette.
Kommer att vinna: Patricia Arquette, utan egentlig konkurrens. Observera tvångsmässig och trött så kallad NOD till Meryl Streep. Hur länge ska detta få PÅGÅ? Världen skulle vara en mer sprakande plats om Modern family och Meryl Streep portades från alla galor.

BEST SUPPORTING ACTOR

jk

Nominerade: Robert Duvall (The judge), Ethan Hawke (Boyhood), Edward Norton (Birdman), Mark Ruffalo (Foxcatcher), JK Simmons (Whiplash).
Bör vinna: Edward Nortons boner i Birdman.
Kommer att vinna: JK Simmons seger-caravan fortsätter. Det är inte 99,99 procent utan 100 procent säkert. Men medan hans vidrige sadist i Whiplash för all del är både vidrig och sadistisk kan jag tycka att rollen i sig är lite endimensionell. Finns dock något magnifikt strutsliknande över Simmons uppenbarelse och det sprider ju glädje.

BEST ACTRESS

julianne

Nominerade: Marion Cotillard (Two days, one night), Felicity Jones (The theory of everything), Julianne Moore (Still Alice), Rosamund Pike (Gone girl), Reese Witherspoon (Wild).
Bör vinna: Julianne Moore. Antar jag.
Kommer att vinna: Även om åsikten i sig är rätt och riktig kan det ändå kännas lite underwhelming när något otroligt förutsägbart inträffar: Bruce Springsteen får fem plus för en andra Ullevikväll, Twittereliten slåss om att sörja Nora Ephron störst, bäst och vackrast, AA Gill sågar E-Types vikingakrog. Lite samma sak känner jag inför den här kategorin. Allas älskling Julianne Moore spelar Alzheimerssjuk kvinna i Still Alice och självklart ska hon ha en välförtjänt Oscarsstatyett. Antar jag. Men det vore ju så mycket ROLIGARE med Reese Witherspoons (för övrigt Springsteen-nynnande) fotgängare i Wild.

BEST ACTOR

eddie

Nominerade: Bradley Cooper (American sniper), Steve Carell (Foxcatcher), Benedict Cumberbatch (The imitation game), Michael Keaton (Birdman), Eddie Redmayne (The theory of everything).
Bör vinna: Eddie Redmayne.
Kommer att vinna: Eddie Redmayne. Det är ett two-horse race mellan Keaton och Redmayne och jag HÅLLER ändå på den senare, trots det svårt förutsägbara i att någon vinner en Oscar för att spela ett rullstolsbundet geni. Keaton är magnifik också, inte minst när han beskriver känslan av att bli pickad på pungen med en tiny little hammer. Det vill jag sannerligen aldrig bli.

BEST DIRECTOR

linklater

Nominerade: Wes Anderson (The Grand Budapest Hotel), Richard Linklater (Boyhood), Alejandro Gonzalez Iñárritu (Birdman), Bennett Miller (Foxcatcher), Morten Tyldum (The imitation game).
Bör vinna: Richard Linklater.
Kommer att vinna: Richard Linklater. De två sista kategorierna kommer att vara en duell mellan Boyhood och Birdman. Boyhood drog längsta strået i Golden Globes, men Birdman har gått näst intill rent i övriga galor. GISSAR att akademien ändå belönar Linklaters tolvåriga kärleksprojekt. Känns akademieskt.

BEST PICTURE

boyhood

Nominerade: American sniper, Birdman, Boyhood, The Grand Budapest Hotel, The imitation game, Selma, The theory of everything, Whiplash.
Bör vinna: Boyhood.
Kommer att vinna: Boyhood. Både Boyhood och Birdman är femmor så det ska bli spännande att se hur bilan faller i de olika kategorierna. Man kan tycka att Boyhood egentligen är extremt ospektakulär (bortsett från sin produktionstid) för att vara en ”Best picture”-vinnare medan Birdman ju meta-handlar om film och teater, vilket brukar vara lika med Oscarsguld. Vi får se. Att American sniper ens förekommer är ett skämt. Clint Eastwood är så otroligt, otroligt gammal nu och måste eskorteras bort från sin regissörsstol för all framtid. Sedan bör Eastwoods regissörsstol installeras i ett museum för föremål från juratiden, då Eastwoods regissörsstol först siktades.

free-kyrkan-svart-520
Det har nu gått 351 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-02-20 18:27

9 ”Breaking bad”-karaktärer som måste återvända i ”Better call Saul”

Emil Persson  |  Publicerad 2015-02-09 12:14  |  Lästid: 3 minuter

Så spinoffen Better call Saul har haft premiär på Netflix. Solid öppning – GUD vad man saknat de där mättade Albuquerquefärgskalorna – som direkt signalerar att serien kommer att bli något helt annat än moderskeppet Breaking bad: mer melankolisk och (antagligen) mindre liljekonvaljtwistig. Nog en klok approach.

Saul Goodmans förtrogne följeslagare Mike Ehrmantraut dyker upp redan i E01 och kommer att få en stor roll. Det är kommunicerat sedan tidigare. Men i avsnittets allra sista frame får tittaren sig också ett annat kärt återseende till livs. Jag tänker inte spoila vem det är men jag tänker ge en ledtråd: hans skjortor hade kunnat vikariera som 3D-mönster i Aftonbladet Söndag där runt millennieskiftet.

Det ska bli spännande att se exakt hur många oldies but goldies som Vince Gilligan och gänget vågar klämma in i Better call Saul – utan att tappa känslan av att serien fortfarande står på egna ben. Time will TELL. Här är hur som helst nio andra Breaking bad-favoriter som gärna får träda fram i prequelen.

gus

Gustavo Fring

Barack Obamas evil twin går ner i pophistorien som en av de mest magnifika sociopaterna någonsin. Du har väl inte glömt ”I will kill your wife, I will kill your son, I will kill your infant daughter”-talet i öknen? Enda giltiga ursäkten till att glömma ”I will kill your wife, I will kill your son, I will kill your infant daughter”-talet i öknen är grav demens.

 

wendy

Wendy

Det är förstås elakt när Hank kallar henne för en ”yeast factory” men det är också roligt.

 

hector

Hector Salamanca

Ring, klocka, ring.

 

lydia

Lydia Rodarte-Quayle

Finns det statistik på hur sötningsmedlet Stevia sålt efter Breaking bad? Jag kräver statistik på hur sötningsmedlet Stevia sålt efter Breaking bad. Agera, SCB.

 

badger

Badger

Riverdance!

 

todd

Todd

Man vill ju se den livsfarlige lintotten – tillika Matt Damons och Johan Glans visuella kärleksbarn – arkebusera cyklande fyraåringar igen, det vill man.

 

huell

Huell

Det går inte att titta sig mätt på Huells skallform.

 

jane

Jane Margolis

Hon var visserligen bad kanyl-news för allas älskling Jesse Pinkman, men det kändes ändå som att det fanns mer att hämta i den där Krysten Ritter-karaktären som dog genom en oförglömligt eruptiv fontänspya; var det en dödsryckning eller en Våra värsta år-vinjett? Ingen vet.

 

walter

Walter White

Säg hans namn.

 

free-kyrkan-svart-520Det har nu gått 340 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-02-09 12:25

LIVE: Golden Globes 2015

Emil Persson  |  Publicerad 2015-01-11 19:28  |  Lästid: 10 minuter

18.59: Timmen är slagen, nu börjar vi för dagen. Japp, Anna Book-parafraserna står som spön i backen och ni vet vad det betyder: galabevakning! Konfetti! Fanfar! HELVETE, vi slänger in en sådan här pillemarisk kräftskivefullmåne också! Kaos!

image

Vi har ju gjort det här några gånger nu och det har alltid varit sjusärdeles trevligt. Så här såg det till exempel ut för exakt ett år sedan. Vi minns Golden Globes 2014 som året då juryn gick Breaking bad-nanas samt som kvällen då the McConaissance verkligen fick orkanvind i segeln.

Jag kommer i vanlig ordning att hålla så kallad låda här med ideliga uppdateringar natten igenom. I brist på Leifby Live-liknande chattverktyg huserar jag som vanligt i ett och samma blogginlägg. Alltså det här. Man får vackert uppdatera sidan under galan för att få ta del av min synnerligen subjektiva rapportering. Metoden har kommit att kallas Persson Refresh och Aller Media uppskattar att man kommer att sälja exakt noll annonser på detta format i år.

Men – vi har varandra. Vi är en Fockersk circle of trust, vi som begriper charmen i att galavaka, i att jämföra E! Tonight-reportrarnas bekräftelsebehov på röda mattan och i att följa statyettfördelningen i realtid. Och vi kommer att ha megamysigt även 2015. En otroligt glädjande nyhet är ju att SVT Play har den goda smaken att visa sjabraket i år – sändningen börjar 01.00, galan 02.00 – så man slipper faktiskt googla fulstreamar som en annan pungsvettig parasit.

Jag återkommer om ett par timmar med ett mer grundligt uppsnack. Till dess föreslår jag att ni bunkrar upp med lysmelk, kaffe, snus och vad ni nu föredrar för sällskap där i soffan. På ÅTERHÖRANDE, dearly beloved.

21.39: Ju mer man personligen brinner för specifika filmer, tv-serier och/eller skådisar, desto mer sevärda blir de stora Hollywoodgalorna. Alla som följt den här sporadiska bloggen i någon utsträckning vet att jag haft en ganska svag spot för Breaking bad och Bryan Cranstons metamfetaminmorfos (ja, nu när jag väl KOMMIT PÅ den där mashupen tänker jag använda ordet så ofta jag kan) och att jag därför svettats ut enorma mängder kakao och koffein under de senaste vakorna.

Men Breaking bad gick ju i mål 2013 och därför ligger tv-kategorierna nu ganska vidöppna. Det ska bli intressant att se hur Hollywood Foreign Press Association – som består av internationella journalister och alltså röstar fram vinnarna – tänker nu. Det är till exempel inte alls omöjligt att House of cards får en mer prominent positon, trots att S02 var ohemult mycket svagare än S01.

Vad gäller filmerna så ligger Birdman bra till. Broadwayskildringen leder nomineringsligan då den finns representerad i sju olika kategorier – pretty much alla där den ens KAN figurera. Boyhood och The imitation game delar andraplatsen med fem nomineringar var.

Har man inte sett Birdman så måste man. Filmens visuella gimmick är som bekant att den verkar vara filmad i en enda tagning. Man såg det egentligen komma. Hollywood har haft entagningshybris ett tag.

Jag VET att greppet går way back, men det har fan aldrig varit större än i modern tid. Minns särskilt hur populärt det var att febra om supertagningen i Försoning redan 2007 (gud, SÅ trött på Försoning-febrandet). Och två av senaste årets största popkultursnackisar har också strulat runt med lååånga tagningar: öppningsscenen i Gravity och True detective S01E04.

Att det skulle komma en nästan helt sömlös produkt som Birdman (som ju för övrigt fotats av Gravity-Emmanuel Lubezky) var oerhört, oerhört väntat. Men den är fortfarande en alldeles enastående film.

Mina sympatier ligger framför allt hos Birdman och Boyhood i kväll. Det är de två bästa filmerna i startfältet. Jag tycker att Eddie Redmayne står för den enskilt bästa rollprestationen i The theory of everything, men jag tycker att både Rosamund Pikes (Gone girl) och Steve Carrells (Foxcatcher) insatser är lite överskattade. Om kategorin varit ”Best lösnäsa” hade jag accepterat Carrells nominering. Kanske.

Jag tycker att både True detective och Fargo är otroliga produktioner och det är ledsamt att de går upp mot varandra. Jag tycker att Edward Norton och Patricia Arquette bör belönas, men jag tycker att Orange is the new black till varje pris måste stoppas. Orange is the new black ÄR Full frys med Stefan och Krister och jag örväntar mig en cameo av Birger i S03.

Skärmavbild 2015-01-11 kl. 22.06.44#jesuisbirger

Du tycker antagligen annorlunda och det går ju alldeles utmärkt i ett yttrandefritt land. Hur som helst ska det bli särskilt spännande att se var filmpriserna landar eftersom vi av erfarenhet vet att Golden Globes ger en tydlig fingervisning om hur det kommer att se ut på Oscarsgalan den 22 februari.

Turist, då? Jo, jag tycker ju att den ska vinna ”Best foreign picture” – och det hade den nog gjort ett Ida-fritt år – men den får det mycket tufft mot det svartvita polska dramat. Vi hoppas på det bästa.

23.02: There is a lysmelk that never goes out.

lysmelk

23.53: I de här väskorna befinner sig alltså namnen på alla vinnare just nu.

Skärmavbild 2015-01-11 kl. 23.54.40

Jag gillar dem. Om man tänker bort EY-sponsen ser det ut som något Charles-Ingvar Jönsson skulle kunna använda till att förvara stulna sedlar i, för att sedan låta sig drogas av Wall Enberg på något dumdristigt sätt och förlora allt.

Sedan kan man väl fundera på om det verkligen ska behövas tre OLIKA väskor för att transportera lite namn på ett papper, men vem är jag att ifrågasätta åtgärder som uppenbarligen skapar fler arbetstillfällen i Hollywood.

00.05: Alldeles strax dax för röda mattan. Hoppas Ruben Östlund börjar bli packad. Det är fan det minsta man kan begära.

00.18: Tydligen spelar de in scener till Entourage-filmen på röda mattan. Golden Globe-nominering för Vincent Chase coming up då, kan man misstänka. Känns skönt att min slutledningsförmåga är intakt.

00.25: 35 minuter till SVT:s sändning börjar. Men det finns bannerbelamrade fulstreamar därute. I vanlig ordning med världens samlade intelligensreserv i chattfältet till höger. Search for yourselves. Nåväl, några av kvällens presentatörer i urval så länge: Matthew McConaughey, Gwyneth Paltrow, Ricky Gervais, Robert Downey Jr, Bill Cosby, Jennifer Aniston, Bryan Cranston, J.Lo, Vince Vaughn, Colin Farrell, Oprah Winfrey och Harrison Ford.

00.31: Okej, inte Bill Cosby. Men jag har stora förhoppningar om att Harrison Ford ska kunna ge oss ett härligt senile moment och uttala ett namn helt åt helvete eller så. Tror han har det I sig. Om Slate gör en ny namngenerator (hur länge HÅLLER namngeneratorhumorn?!) efter i kväll så tror jag att skämtet är på Harrison Fords expense.

00.51: Det är några minuter till SVT:s stream drar igång. Jag har precis vevat igång kvällens andra kanna kaffe. Snön ligger vit på taken, endast den Fockerska circlen of trust är vaken. Januari peakar antagligen här.

00.53: Snön ligger vit på Taken.

01.06: Reese Witherspoon på röda mattan, nominerad för sin roll i Wild. Hygglig film, dåligt slut. Lucinda Williams Something about what happens when we talk förekommer. Fempluslåt.

01.07: Jake Gyllenhaal på röda mattan, nominerad för sin roll i Nightcrawler. Bra film, Gyllenhaal är otrolig, men vi MÅSTE sluta säga att han är CREEPY i den nu. Fan, jag har inte hört en enda människa nämna Nightcrawler utan att påpeka hur CREEPY Gyllenhaal är. Ordet bara reproduceras och reproduceras. Det har gått ”creepy”-inflation i diskussionen kring Gyllenhaals insats i Nightcrawler och ”creepy”-inflationen måste till varje pris stoppas. DET FINNS ANDRA ORD!!!

01.10: Kan vara så att jag behöver äta något.

01.22: Finns ingen i världen som är mer nöjd över sin skäggstubb än Adam Levine. Och då ska man veta att det är ofattbart hård konkurrens.

01.23: Älskar Mark Ruffalo.

01.46: Finns många som inte åldras i Hollywood men ingen inte åldras som J.Lo. Platt observation, givetvis, men människan har fan lyckats upplösa tidslagarna på ett sätt som antagligen får Michael Caine att börja yra om att han inte ska gå quietly into the good night nu igen. Och det var ju det sista vi behövde.

01.57: Nu är det fan dags. Kudos till alla tappra som lyckats hålla sig vakna. Den svåraste biten är över.

01.58: The man with beard on his face.

Skärmavbild 2015-01-12 kl. 01.58.26

02.05: Bordet med Paul Rudd och Jeff Goldblum känns potentiellt stökigt.

02.11: Otroligt, otroligt bra öppning av firma Fey och Poehler. De är värdar för tredje och sista gången och tänker uppenbarligen gå ut med stil.

02.13: Bästa biroll i dramafilm till JK Simmons för Whiplash. Ofta brukar det ju heta att man får ett ansikte på ett namn, men i det här fallet får världen ett namn på ett ansikte: Simmons är en av de där notoriska birollsinnehavarna som man sett tusen gånger men kan ha svårt att placera.

02.16: Joanne Froggatt från Downton Abbey vinner ”Best supporting actress” framför favoriten Uzo Aduba från Orange is the new black. Verkar som att folk kanske förstått att serien till varje pris måste stoppas.

02.17: Och – reklam.

02.23: Kan inte låta bli att hålla lite på Fargo trots att True detective väl är bättre. Någon underdoggrej, kanske.

02.23: Fargo! ”Best mini-series or TV movie”. Det var som fan.

02.26: Sjukt slirig, Jeremy Renner. Som presenterar med J.Lo. Och inte på det bra sättet. Bengt Andersson-sättet. Utan ocharmigt. Nåväl: Billy Bob! Ingen McConaughey, alltså.

02.27: Stark start för Fargo som också har flest nomineringar av alla i tv-kategorierna.

02.31: För den som inte begrep Jeremy Renner-kontroversen så stirrade han alltså först för djupt i flaskan och sedan för djupt i J.Los urringning.

02.35: Michael Keaton uppmanas ta en bild på Meryl Streep och ”nordkoreanskan” och GIVETVIS ska Benedict Cumberbatch fotobomba. Finns fan INGET värre än när kändisar ska fotobomba i bilder i tron att de är SKÖNA då när det bara avslöjar en självbild som visar hur OSKÖNA de i själva verket är. Vet inte om jag formulerade det där rätt men det är vidrigt. Cumberbatch känns sjukt asig över huvud taget.

02.37: Åh, Bryan Cranston. Blir fan knäsvag.

02.39: Gina Rodriguez vinner för Jane the virgin. Otroligt tippat. Bra waterworks likafullt.

02.40: Transparent tar sitt första pris för kvällen: ”Best series” i kategorin komedi eller musikal. MÅSTE se detta.

02.45: Vanity Fair skriver lite om #jesuischarlie-engagemanget under kvällen.

02.50: Islänningen vinner ”Best original score” för The theory of everything. Bra, islänningen.

02.52: Prince dyker upp och delar ut pris till John Legend och Common. För låten Glory. I filmen Selma.

02.53: And just like that… Prince was gone. Tomt.

02.59: Den vidrige Cumberbatch fotobombar.

03.03: Det är något Christer Sjögren-fårat över Clive Owen. Finner jag sympatiskt.

03.06: Blir ändå varm inombords när Ricky Gervais står på en Golden Globes-scen.

03.09: Amy Adams vinner förresten för Big eyes. Det borde börja närma sig Ruben o’ clock, no? Ska vara typ halvvägs in i galan.

03.15: Lite reaktioner på Princes entré är vi väl värda efter det här.

03.20: Patricia Arquette vinner för Boyhood och det är rätt och riktigt. Fint tal, dessutom. Men den här överdrivna kollegiala vördnaden för Meryl Streep måste få ett slut. Point taken för så oerhört, oerhört, oerhört, oerhört längesedan.

03.26: Sinnebilden av ondska.

benedict

03.30: Birdman tar manuspriset. And so it begins.

03.37: Jeffrey Tambor! För Transparent.

03.39: Tambor tillägnar priset ”the transgender community”. För fler popkulturella 2014-fenomen som uppmärksammar transsexuellas situation rekommenderar jag varmt punkbandet Against Me!:s album Transgender dysphoria blues.

03.43: Nu är det Ruben!

03.44: Det bidde inte Turist. Eller Force Majeur, om man vill. Inte förhandsfavoriten Ida heller. Det bidde Leviathan. Ryskt. Meh.

03.46: Dumt.

03.47: Maggie Gyllenhaal, The honorable woman.

03.54: Paul Rudd presenterar sig som (countrysångaren) Blake Shelton. Ingen aning om varför, men nu är det så. Och The affair vinner. HFPA fortsätter älska att uppmärksamma nya serier.

03.59: Kevin Spacey vinner bästa manliga huvudoll i en dramaserie. House of cards, förstås. Tjaha.

04.05: Började nästan tro på Dominic West där, lex Transparent och Jeffrey Tambor, men det blev Spacey som jag ju tippade ursprungligen (se inlägget nedan). Och så sa han f-ordet i tacktalet och det förstår jag att man egentligen ska hetsa upp sig över men det orkar jag verkligen inte.

04.09: Clooney kärleksbombas av Julianna Margulies och Don Cheadle nu när han ska få något slags lifetime achievement. Ett rakt igenom populistiskt val, får man ju säga.

04.17: Clooney pratar fortfarande. Fin kärlekshyllning till fru Amal. Och så kvällens näst mest väntade ”Je suis Charlie”-uttalare, efter Jared Leto tidigare (i särklass mest väntad).

04.18: Nu slutade han prata.

04.18: Det är obegripligt att SVT bara har en klocka som räknar ner i reklampauserna i stället för något slags kommentator. Nu är det någon som inte tänkt igen.

04.20: Oavsett vilket är det 04.20-reklamen som sållar agnarna från vetet.

04.23: Harrison! My man.

04.24: Richard Linklater vinner regipriset och blir Oscarsfavorit. Rimligt. Älskar Boyhood. Även om jag ju hellre hade hört Harrison uttala Alejandro González Iñárritu.

04.28: Bästa kvinnliga huvudroll i dramaserie till… Ruth Wilson. The affair.

04.32: Knapp halvtimme kvar. Bägge filmpriserna återstår. Är beredd att satsa mycket på att det blir Birdman respektive Boyhood. Men först bästa manliga skådis. Keaton, sannolikt.

04.34: Keaton.

04.36: Helvete vad han öser på. Spara lite till Oscarsgalan.

04.40: Vi minns hur det gick för McConaughey när han hade vunnit allt som gick att vinna och till skut skulle upp och winga Oscarstalet. Det blev jätteräkor av alltihop.

04.41: Nåväl, vackert och värdigt av Keaton. Reklam igen. 20 minuter kvar. Gosh.

04.46: Downey Jr delar ut pris till bästa film i kategorin komedi eller musikal. Och… The Grand Budapest Hotel! Shit! Sensationellt, fan. Nu fick jag puls. Det var jag inte förberedd på så här dags på dygnet. Vad fan hände med Birdman? Nåväl, Oscarn till Boyhood då. Sjukt.

04.48: Herre.

04.49: Wes Anderson rabblade alltså namnen på medlemmarna i HFPA i sitt tacktal. Alltid quirky.

04.52: Två priser kvar. Bästa kvinnliga huvudroll – som tippas gå till Julianne Moore men där jag tror att Rosamund Pike blir farlig – och bästa dramafilm. Alltså Boyhood.

04.52: Julianne Moore. Still Alice.

04.53: Bästa manliga är ju kvar också! Bör vara Eddie Redmayne för rollen som Stephen Hawking i The theory of everything.

04.54: Japp, Redmayne. Galan ligger efter tidsmässigt och det går undan som fan nu.

04.56: Reklam. Klippbilden på en bitter Cumberbatch i nederlagets stund var mycket vacker. Inte så fotobombsugen nu, are we? Gyllenhaal såg desto mer sympatisk ut. Kom nu ihåg vad vi sagt om Nightcrawler. Jag inser att jag tar på mig rollen som något slags lingvistikens public service här, men det FINNS fler ord än ”creepy” man kan använda när man vill beskriva Jakes insats i Nightcrawler. Det går alldeles utmärkt. Jag lovar.

05.00: Well, well. Nu stänger vi den här jäveln.

05.01: Meryl Streep hyllar värdparet Tina Fey och Amy Poehler innan hon delar ut dramapriset.

05.02: Boyyyyyyhooooooood!

05.04: Snabb traditionsenlig sammanfattning då.

Kvällens stora chock var förstås att Birdman snuvades på priset i komedigenren. The Grand Budapest Hotel kom från ingenstans och vann. Att HFPA bedömde The affair som en bättre serie än Game of thrones, Downton Abbey och House of cards får också ses som överraskande. Samma sak kan sägas om Fargos triumfer över True detective i miniseriekategorin. Orange is the new black stoppades till varje pris.

Tacktalen var generellt ganska starka och tårdrypande. Clooneys innerliga kärleksförklaring till Amal kanske det mest minnesvärda.

Andra snackisar från kvällen blir möjligen Jeremy Renners sätt att referera till Jennifer Lopez bröst som ”globes” och allmänt sunkiga beteende samt Benedict Cumberbatchs fotobomb då. Och Prince. Och människors mycket GIF-vänliga reaktioner på Princes närvaro.

Det blev ingen vinst för Ruben Östlund och Turist, men med stor sannolikhet lär det ändå bli en Oscarsnominering och förstås ett allmänt jävla karriärbreak. Han har spännande tider framför sig, Ruben.

Boyhood vann i både regi- och dramafilmsklassen och är nu filmen ATT SLÅ under Oscarsgalan. Allt tyder på att den kommer att plocka hem de tyngsta priserna där också. Det känns bra för mig.

Tina Fey och Amy Poehler var som vanligt eminenta och kommer att bli saknade. Galan i sig var också snäppet över medel, skulle jag säga. Bra känslostyrka och ett antal överraskande val som bidrog till lite nerv.

Det var det hela. Tack för visat intresse! Vi ses igen i samband med Oscarsgalan den 22 februari. Be safe out there så länge. Morsning.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-01-12 05:24

Inför Golden Globes 2015

Emil Persson  |  Publicerad 2015-01-09 12:03  |  Lästid: 6 minuter

RIGHT, så natten mellan söndag och måndag går Golden Globe-galan av stapeln i Los Angeles. Ni vet vad det innebär. Livebloggning Lionel Richie-style. Hela natten lång. Jag får en ursäkt att dricka magkatarrframkallande mängder kaffe och äta lysmelk, ni får ett pladdrande sällskap i ert ensamma vakande. Alla vinner.

Så här festligt var det under Golden Globe-galan 2013. I år gör vi något ÄNNU bättre av det, tycker jag. Värdar är ånyo Tina Fey och Amy Poehler, vilket vi trycker ”like” på tills fingertopparna vitnar. Dessutom finns det ju svensk fägring i form av Turist som går head to head mot polska Ida i slaget om bästa utländska film. MYCKET rafflande.

Återkommer på söndag med det definitiva liveblogginlägget, det där som i brist på ett fiffigt chattverktyg uppdateras i rasande takt kvällen och natten igenom, men tills vidare kan vi väl ta en titt på några kategorier i urval och spekulera lite kring potentiella vinnare?! LET’S.

BEST MOTION PICTURE (DRAMA)

boyhood

Nominerade: Boyhood, Foxcatcher, The imitation game, Selma, The theory of everything.
Trolig vinnare: Boyhood.
Kommentar: Det finurliga med Golden Globes genreuppdelning är att årets två bästa filmer – Boyhood och Birdman – båda kan prisbelönas. Ingen film har dock berört mig mer än Boyhood i år. Anspråkslösheten!

BEST MOTION PICTURE (COMEDY/MUSICAL)

birdman

Nominerade: Birdman, The Grand Budapest Hotel, Into the woods, Pride, St Vincent.
Trolig vinnare: Birdman.
Kommentar: Alejandro González Iñárritus sömlösa scendraperi är en enda lång KITTLING av retinan. Och skrattmuskulaturen.

BEST ACTRESS (DRAMA)

rosamund

Nominerade: Jennifer Aniston (Cake), Felicity Jones (The theory of everything), Julianne Moore (Still Alice), Rosamund Pike (Gone girl), Reese Witherspoon (Wild).
Trolig vinnare: Rosamund Pike (Gone girl).
Kommentar: Jag tycker ju att Gone girl i mångt och mycket är en ganska dum film, men visst, Rosamund Pike duger väl. Personligen föredrar jag dock Felicity Jones som gnistrar i The theory of everything.

BEST ACTOR (DRAMA)

eddie

Nominerade: Steve Carrell (Foxcatcher), Benedict Cumberbatch (The imitation game), Jake Gyllenhaal (Nightcrawler), David Oyelowo (Selma), Eddie Redmayne (The theory of everything).
Trolig vinnare: Eddie Redmayne (The theory of everything).
Kommentar: Tycker Carrells skådisinsats – eller om det mest är en oklar lösnäsa – i Foxcatcher är överskattad och alledeles för mycket kalkylerad komiker-gone-SERIÖS-här-va-så-ge-mig-nu-lite-nomineringar-tack. Gyllenhaal har aldrig varit bättre än i Nightcrawler, men statyetten tillhör ändå Redmayne. SOM jag grät. Det var knappast värdigt.

BEST ACTRESS (COMEDY/MUSICAL)

emily

Nominerade: Amy Adams (Big eyes), Emily Blunt (Into the woods), Helen Mirren (The hundred-foot journey), Julianne Moore (Maps to the stars), Quvenzhané Wallis (Annie).
Trolig vinnare: Emily Blunt (Into the woods).
Kommentar: En relativt ospännande kategori i år, med uteslutande filmer i ett slags snackismässigt mellansegment. Här går vi och brygger mer kaffe.

BEST ACTOR (COMEDY/MUSICAL)

keaton

Nominerade: Ralph Fiennes (The Grand Budapest Hotel), Michael Keaton (Birdman), Bill Murray (St Vincent), Joaquin Phoenix (Inherent vice), Christoph Waltz (Big eyes).
Trolig vinnare: Michael Keaton (Birdman).
Kommentar: Rätt och riktigt. Phoenix och Waltz börjar bli för Hollywoods prisgalor vad majsbröd, salvia och selleri är för Thanksgiving-kalkonen: pålitlig utfyllnad.

BEST SUPPORTING ACTRESS

patricia

Nominerade: Patricia Arquette (Boyhood), Jessica Chastain (A most violent year), Keira Knightley (The imitation game), Emma Stone (Birdman), Meryl Streep (Into the woods).
Trolig vinnare: Patricia Arquette (Boyhood).
Kommentar: En kategori med både väldigt beprövade namn och någon ful ankunge turned svan. Patricia Arquette kommer, och bör, vinna.

BEST SUPPORTING ACTOR

norton

Nominerade: Robert Duvall (The judge), Ethan Hawke (Boyhood), Edward Norton (Birdman), Mark Ruffalo (Foxcatcher), JK Simmons (Whiplash).
Trolig vinnare: Edward Norton (Birdman).
Kommentar: Ethan Hawke ligger i pole positon, men det vore kul om Norton kommer in i finrummet igen. Inte minst för att han i Birdman placerar en ny punkt på ens bucket list: att uppträda i en Broadwaypjäs – med spritt språngande stånd (som inte står i manus).

BEST DIRECTOR

linklater

Nominerade: Wes Anderson (The Grand Budapest Hotel), Ava Duvernay (Selma), David Fincher (Gone girl), Alejandro González Iñárritu (Birdman), Richard Linklater (Boyhood).
Trolig vinnare: Richard Linklater (Boyhood).
Kommentar: Allt som oftast vinner den regissör som gjort den bästa filmen. Linklaters tolvårsprojekt drar längsta strået. Fincher ska inte vara här.

BEST TV SERIES (DRAMA)

game

Nominerade: The affair, Downton Abbey, Game of thrones, The good wife, House of cards.
Trolig vinnare: Game of thrones.
Kommentar: Med fjolårets rovdjur Breaking bad ur spel ligger tv-kategorierna vidöppna på ett ganska spännande sett. The affair är en nykomling som skulle kunna kamma hem flera tunga priser – precis lika gärna som den kan lämnas helt tomhänt. Min magkänsla säger att det är dags för publikens val Game of thrones. Om House of cards vinner för sin havererade andrasäsong kommer jag att kasta lysmelk på tv:n. Lysmelk, säger jag.

BEST TV SERIES (COMEDY/MUSICAL)

transparent

Nominerade: Girls, Jane the virgin, Orange is the new black, Silicon Valley, Transparent.
Trolig vinnare: Transparent.
Kommentar: Vore kul om Transparent vann. Borde nämligen kunna bli det yttersta incitamentet för att jag verkligen ska få tummen ur och börja se den superhyllade serien. Våldsamt överskattade Orange is the new black måste till varje pris stoppas.

BEST ACTRESS IN A TV SERIES (DRAMA)

viola

Nominerade: Claire Danes (Homeland), Viola Davis (How to get away with murder), Julianna Margulies (The good wife), Ruth Wilson (The affair), Robin Wright (House of cards).
Trolig vinnare: Viola Davis (How to get away with murder).
Kommentar: Robin Wright vann senast. Svårtippat som fan. Ruth Wilson?

BEST ACTOR IN A TV SERIES (DRAMA)

spacey

Nominerade: Clive Owen (The Knick), Live Schreiber (Ray Donovan), Kevin Spacey (House of cards), James Spader (The blacklist), Dominic West (The affair).
Trolig vinnare: Kevin Spacey (House of cards).
Kommentar: Owen, Spader – eller möjligen Dominic West?! Också otroligt ovisst. Min känsla är ändå att Spaceys old school-kredd ger honom vinsten i en i awardsammanhanget lite valpig competition.

BEST ACTRESS IN A TV SERIES (COMEDY/MUSICAL)

dreyfus

Nominerade: Lena Dunham (Girls), Edie Falco (Nurse Jackie), Julia Louis-Dreyfus (Veep), Gina Rodriguez (Jane the virgin), Taylor Schilling (Orange is the new black).
Trolig vinnare: Julia Louis-Dreyfus (Veep).
Kommentar: Emmyprenumeranten Louis-Dreyfus borde ha en god chans på en Globe i år. Det enda som är mer våldsamt överskattat än Orange is the new black är Taylor Schillings ”prestation” i densamma och Schilling måste därför till varje pris stoppas.

BEST ACTOR IN A TV SERIES (COMEDY/MUSICAL)

tambor

Nominerade: Louis CK (Louie), Don Cheadle (House of lies), Ricky Gervais (Derek), William H Macy (Shameless), Jeffrey Tambor (Transparent).
Trolig vinnare: Jeffrey Tambor (Transparent).
Kommentar: Tambor tippas leda racet. Utmanas av Louis CK, som fortsätter gubbglänsa i Louie S04.

BEST MINI-SERIES OR TV MOVIE

true

Nominerade: Fargo, The missing, The normal heart, Olive Kitteridge, True detective.
Trolig vinnare: True detective.
Kommentar: Oerhört stark kategori i år – och starkast av dem alla är som bekant Cary Fukunagas deltablues med extra platta cirklar och The Knife-masker. Även om jag fan ÄLSKAR Fargo.

BEST ACTOR (MINI-SERIES/TV MOVIE)

matt

Nominerade: Martin Freeman (Fargo), Woody Harrelson (True detective), Matthew McConaughey (True detective), Mark Ruffalo (The normal heart), Billy Bob Thornton (Fargo).
Trolig vinnare: Matthew McConaughey (True detective).
Kommentar: Faktiskt kategori i år som innehåller flest briljanta skådespelare, sett till rena skills. Ett mindre konkurrenskraftigt år hade alla varit potentiella vinnare, men i år kan ingen rå på Matthew McConaughey i dennes jakt på… the man… with scars… on his face.

BEST ACTRESS (MINI-SERIES/TV MOVIE)

frances

Nominerade: Maggie Gyllenhaal (The honorable woman), Jessica Lange (American horror story), Frances McDormand (Olive Kitteridge), Frances O’Connor (The missing), Allison Tolman (Fargo).
Trolig vinnare: Frances McDormand (Olive Kitteridge).
Kommentar: Det blir Frances, men det borde bli Allison Tolman. Nåväl, livet går vidare.

free-kyrkan-svart-520
Det har nu gått 309 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-01-09 12:03

Kul i jul med ”Serial”

Emil Persson  |  Publicerad 2014-12-19 09:53  |  Lästid: 3 minuter

Så alla älskar Serial. Jag är, förutsägbart nog, inte sämre.

I går publicerades sista avsnittet och det är med stor sorg i hjärtat vi tar farväl. Det finns ju så mycket att gilla med crimepodcasten som behandlar ett mord i Baltimore från 1999: Sarah Koenigs tonalitet, Adnans psychosexighet, människan som får en stroke mitt i uttalet av ”MailChimp” och piper: ”Mail… Kimp?! Sheimp?”

Ja, herregud.

Som alltid med så populära fenomen – Serial är världens största podcast –  skapas det frodig humor kring dem. Trogna läsare minns förstås hur jag en eller två gånger underlåtit mig att febra kring Breaking bad-spoofer av olika slag. Ett liknande uppsamlingsheat kring Serial är på sin plats. Låt oss ta en titt.

* * *

Komikern Will Stephen var tidigt ute med en ganska briljant Sarah Koenig-parodi. ”Where was the pay phone? What’s a Best Buy? What makes its buy the best?”

* * *

Gillar även det här avsnittet – från samma upphovsmän – som lanserar Adnan Sayed som en investerare i MailChimp.

* * *

På tal om Best Buy har de inte bästa omdömet. Kedjan försökte MailChimp-kapitalisera på Serial-succén, men tog ett Yeti-kliv i klaveret med den här tweeten.

bestbuy

Det hela utmynnade i en ganska traditionell internetkontrovers, komplett med det mycket kränkta folkets raseri, radering av tweet och en pudlande tweet i kölvattnet av SKANDALEN.

bestbuy1

* * *

Det finns förresten ytterligare en faktor till att vi älskar Serial: vinjettmusiken. Förstås. Det Psycho-staccatoiga pianoklinket. Varför har ingen gjort en frän houseremix på det här, tänker man. Sedan inser man att det har ju någon.

* * *

Den här mash-upen, mellan Miley Cyrus Wrecking ball och Serial-vinjetten, behöver knappast säljas in. Lyssna bara.

* * *

I går kom den kanske mest ambitiösa parodin hittills, signerad Funny Or Die. Den riktiga USP:en här är hur de fångar de så otroligt fumliga och trögflytande samtalen mellan Sarah och Adnan. Man vill bara skrika: ”Just SAY it, Sayed!”

* * *

Slutligen: move over, aktivitetsarmbandet – den moraliska vinnaren i tävlingen ”årets julklapp” är här. En Mailkimp-sweater. Jag skulle använda den här tröjan. Varje dag.

mailkimp

* * *

Alrighty, alla bra saker kommer till ett slut och så vidare. Nu lyssnar vi på sista avsnittet, SÖRPLAR i oss av Sarah Koenigs frodiga röst en gång till, möblerar ett litet Serial-rum i hjärtat så att vi när som helst kan gå dit och känna dofterna av hösten 2014. Sedan går vi väl motvilligt vidare med våra liv.

free-kyrkan-svart-520Det har nu gått 288 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-20 10:58

Hans Alzheimersanthem knäcker mig

Emil Persson  |  Publicerad 2014-12-09 14:17  |  Lästid: 2 minuter

I helgen släpptes nomineringarna till Grammygalan 2015. Grammygalan är nu ruffel och båg, det har jag skrivit om tidigare, men juryns omdöme glimmande sannerligen till när de nominerade Glen Campbells I’m not gonna miss you i kategorin ”Best country song”.

I’m not gonna miss you. Varför ska du lägga låten på minnet? För att den snart försvinner från Glen Campbells.

glen

Glen Campbell diagnosticerades med Alzheimers 2011. För ett halvår sedan tvingades han slutligen flytta från sin familj och till ett vårdhem i Nashville.

Han har själv deklarerat att I’m not gonna miss you är den sista singel han någonsin släpper. Den specialskrevs till dokumentären Glen Campbell: I’ll be me och kröner en väldigt lång karriär. Under sina fem decennier som artist har Glen Campbell bland annat hunnit turnera med alla outlaws värda namnet, spela på Beach Boys ikoniska Pet sounds, få en stor hit med sin version av Larry Weiss Rhinestone cowboy och sälja 45 miljoner album.

Som troget fan av certifierade självömkare i stil med Jackson Browne, Ryan Adams och Bon Iver har jag hört många molokna mollballader genom åren, men ingen låt har någonsin fått mig att gå sönder så mycket som I’m not gonna miss you.

I den mentala skymningen hittar Glen Campbell till slut eft ljus: han behöver inte sakna längre. ”You’re the last person I will love/You’re the last face I will recall/And best of all/I’m not gonna miss you.”

Musikvideon visar autentiska röntgenplåtar på hans hjärna, läkaren förklarar hur sjukdomen kommer att äta bort minnena, bit för bit, som en Pacman i hippocampus. Tillsammans med privata hemvideor bildar de ett porträtt av ett liv som snart ska reduceras till ett livsuppehåll.

Alla som på något sätt kan relatera till demens i familjen vet hur vidrigt det är att se någon förändras och neutraliseras. Själva övergångsperioden är allra värst.

Glen Campbell talar till oss, om inte från andra sidan, så åtminstone från gränskontrollen. Han är medveten om sin framtida omedvetenhet, han ser twilightskenet i slutet av tunneln. Och han skapar med sin Alzheimersanthem årets tre starkaste musikminuter.

free-kyrkan-svart-520Det har nu gått 278 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-09 14:30

Amanda Jenssens GES-cover var både väntad och medioker

Emil Persson  |  Publicerad 2014-10-27 11:48  |  Lästid: 3 minuter

Jag är väl inte nödvändigtvis den som Så mycket bättre-bloggar, men det här inlägget indikerar ju tydligt att jag kanske ändå är det så let’s.

Det föll sig som så att jag unnade mig en stereotypt braksvennig lördag. Både El Clásico och TV4:s populära musikprogram stod på menyn. Trevligt, puttrigt och sängvätarvarmt.

Det handlade om Orup i lördagens sändning (av Så mycket bättre, inte El Clásico) och Amanda Jenssen gjorde alltså GES När vi gräver guld i USA, fast hon gjorde den på engelska, When we dig for gold in the USA, och folk blev som tokiga i vårt avlånga land, de spillde rödvin, gjorde Kennet Andersson-pistoler hemma i soffgrupperna och tänkte att ”näe, får musik ens VARA så här bra?!”.

Nu är låten etta på iTunes och trea på Spotify i Sverige, helt according to plan, och jag är både förbryllad och icke-förbryllad.

Förbryllad för att typ samtliga krönikörer och tyckare – respektabla dessutom – poängterat vilket MODIGT och CHOCKERANDE låtval det här var från Amanda Jenssens sida. Icke-förbryllad för att det i själva verket ju var exakt allting annat än det. Jag satt hela programmet och funderade just på vem som vunnit slagsmålet kring När vi gräver guld i USA och insåg till slut att Amanda Jenssen, född 1988, var det dramaturgiskt perfekta valet.

Det finns ju inte en mycket bättre Så mycket bättre-låt i Sverige än När vi gräver guld i USA. Det är rikets kanske största guilty pleasure, för evigt förknippad med euforisk nostalgi och klumsiga förbundskaptenskullerbyttor. Den har ju VÄNTAT på att bara kreddifieras lite grann och på så vis introduceras för en ny och streamingvillig 90-talistpublik. Enter: Så mycket bättre.

Förvånande? Nej, snarare det mest väntade som hänt mig sedan jag senast rörde om i O’boy-glaset lite för ivrigt så att pulvret spillde ut på köksbordet. Alltså sedan i fredags.

(Det finns för övrigt mycket att säga om sommaren 1994. Existerar det ett enda kulturfenomen – i världen och genom historien – som romantiserats så mycket som sommaren 1994 i Sverige? Ibland blir jag sugen på att dissa sommaren 1994 på, säg, en förfest. Som ett socialt experiment. Bara slänga ur mig det i fadeglappet mellan två köade låtar: ”Jag gillar faktiskt inte sommaren ’94. Lite väl varm. Och fotboll ger jag inte mycket för.” Tror på fullaste allvar att det är mer legit att komma ut som sverigedemokrat. Sommaren 1994 RÖR man fan inte. Jag skulle oskadliggöras som en ebolasjuk. Människor i gula och prassliga Breaking bad-overaller skulle komma och bära mig till isoleringen på Karolinska för vidare tester.)

ebola”Har han ebola?” ”Nej, mycket värre än så: han uttryckte sig försiktigt skeptiskt till användandet av Jungleland-saxofonsolot i VM-krönikan från 1994.” ”Ah.”

Nåväl, Så mycket bättre. Det har ändå blivit ett litet problem för programmet att artisterna vid det här laget är så väl medvetna om formatets genomslagskraft. De väljer inte låtar efter något slags konstnärlig vision, utan utifrån kalkyler kring vilken cover som har störst chans att hjärt-och-lung-rädda en avstannad karriär. Man behöver inte ens vara mediebranschcynisk för att begripa detta, det är bara sunt förnuft.

Det är också väldigt rimligt. Vi lever i ett kommersiellt tidevarv och så vidare. Tills den dagen då någon uppfinner en maskin som kan omvandla Duff McKagan-lookalike-kvaliteter till valuta måste även Love Antell betala hyran.

Jag har därför inga som helst problem med att Amanda Jenssen gör GES-burgaren. Det finns en karriäristisk smartness i det som jag snarare kan respektera, eller åtminstone acceptera. (Sedan förstår jag för mitt liv inte tolkningens storhet, den går långsammare och serveras med ett märkligt dödspompöst anslag, och det får väl vara en smaksak då.) Men att så många beskriver When we dig for gold in the USA:s blotta existens som förvånande är det enda verkligt förvånande i det här.

Och – det måste sägas – resonemanget där Amanda Jenssen försöker koppla När vi gräver guld i USA till utvandringen är det mest krystade jag över huvud taget stött på sedan Roberto Baggios hästsvans.

 

Mer Så mycket bättre:

10 Så mycket bättre-klipp som fortfarande ger oss gåshud – är din favoritlåt med?

Jan Gradvalls klassiska intervju med Amanda Jenssen

Ola Salo om barndomen och bisexualiteten

”Är du helt dum i huvudet?” Emil Persson bemöter läsarstormen mot den utskällda texten ovan!

 

* * *

 

free-kyrkan-svart-520Det har nu gått 235 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

* * *

Missa inte:

Har du sett den sjuka straffsparken som får världen att häpna?

”Jag älskar Spice Girls och E-Type på riktigt”

10 låtar du inte trodde var covers

10 Så mycket bättre-klipp som fortfarande ger oss gåshud

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-11-01 19:04

Ett år efter metamfetaminmorfosen

Emil Persson  |  Publicerad 2014-09-29 10:51  |  Lästid: 2 minuter
walle

I dag är det exakt ett år sedan den här lurvige krabaten drog sin sista suck och vi fick bekräftat för oss att karma verkligen ÄR en bitch. Metylamintåget nådde slutstation, avstigning samtliga.

Jag tänker fortfarande på karaktärerna varje dag. På Gustavo Frings psykopatiska och presidentiella lugn. På A1-dagarna med Skyler. På ASAC Schraders poppande mikrobryggeri. På Walter Jr:s frukostmys mitt i stormens öga. På Mike Ehrmantrauts rent ornitologiska efternamn (Ehrmantraut!). På Tucos skjortor. På Hector Salamancas ringklocka, den mest pregnanta inom popkulturen sedan Pavlov startade kennelklubb i slutet av 1800-talet. På Lydias svåra sötningsmedelmissbruk. På mannen med tv-historiens coolaste titel: ”The disappearer”. På Saul Goodmans comb-over. På Jesse Pinkmans stora, plågade hjärta; som en fluffig nåldyna genomborrad av tusen kaktustaggar.

Framför allt tänker jag ju på WW [dabbel-ju, dabbel-ju] och hans magiska metamfetaminmorfos. Från Mr Chips till Scarface, från pappa Rudolf till Gargamel, från Per Fritzell till Josef Fritzl.

Kan det bli bättre? Har vi sett den yttersta tv-serien? Kommer man över huvud taget att någonsin ha en lika special love för någon annan kulturyttring alla kategorier?

Tja, för att citera en viss protestsångare: svaret, min vän, fladdrar i vinden, precis som Walter Whites chinos.

Breaking bad – alltid saknat, aldrig glömt.

free-kyrkan-svart-520Det har nu gått 207 dagar sedan Eric Churchs nya album försvann från Spotify.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-09-29 10:52