Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

Annons
 

Anarchy in the US

Vroom. Jodå, det där ÄR ljudet av en ny Sons of anarchy-säsong som brummar igång. Alltid när man liksom minst anar det.

sons-of-anarchy
Vi ska ha våra bågar kvar.

S06E01 sändes i USA förra veckan och var en sedvanligt stark historia där Otto (som senast sågs bita av sin egen tunga och, lätt demonstrativt, spotta ut den på bordet framför förhörsledaren) våldtas av brunstiga medfångar. Där Tig okynnesdränker en tortyrporrproducent i ett badkar med gyllengul vinäger för att sedan själv pissa i detsamma. Där en smart FBI-agent missbrukar heroin (för det limmar ju med en funktionell arbetsvardag). Där hela avsnittet peggar upp för en supermärklig skolskjutning och där Jax Teller som vanligt voicar honungssentimentala kvasipoem à la Chad Michael Murray i One Tree Hill.

Annons

Är tonen lite onödigt raljant? Mjo, kanske.

Möjligen är det väl så enkelt att vi håller på att falla ut ur vår förälskelse, Sons of anarchy och jag. Serien har alltid haft ett obestridligt underhållningsvärde – men samtidigt också varit totalt orealistisk på det där lite felpitchade sättet.

Charming påminner om ett dopat Midsomer. Idylliskt på ytan, mottagligt för exakt hur mycket misär som helst därunder. Det lilla samhället är en tryckkokare där alla typer av elände får bubbla: bortrövade barn, vit makt, bordeller, gangsterpräster, knark, korrupta poliser, etniska gängkrig, IRA, Juices frisyr.

juice
Juices frisyr – en av flera orealistiska komponenter i tv-serien.

Ibland kan jag känna att Sons of anarchy bara är lite orimliga minnesförluster från att vara en dagsåpa. Och när nya storylines nu ska introduceras så vet man exakt vad man kan förvänta sig. Det är ännu en FBI-agent som är emotionellt instabil. Det är nya kortsiktiga pakter som sluts för att hålla SAMCRO levande. Det är nytt intrigmakeri från Gemma. Det är nya diskussioner kring hur klubben ska förhålla sig till handel med vapen och droger.

Kort sagt: handlingen har recyclats så många gånger att man börjar undra om manusförfattarna får pant på den.

Sons of anarchy jämförs ibland men Shakespeare, men serien är egentligen mer Dan Brownsk. En ny sensationalistisk cliffhanger lurar runt varje hörn. Och precis som när man läser Dan Brown kan upplevelsen jämföras med onani: den genererar intensiv, kortlivad njutning – men efteråt känner man sig bara smutsig och undrar vad fan man egentligen slösar bort sin tid på.

Slutligen, två relaterade funderingar:

Häpp!

Har inte sett Pacific rim – av allt att döma är den ett brott mot mänskligheten – men jag kan inte sluta häpnas över castingen. Charlie Hunnam (Jax Teller) OCH Ron Perlman (Clay Morrow) i bärande roller. Alla vet att det är svårt att separera skådisar från tv-karaktärer som de spelat i flera år och att då lyfta upp två huvudrollsinnehavare från en och samma tv-serie, för att dimpa ner dem i en och samma film, måste anses vara världsrekord i tanklöshet.

Dubbelhäpp!

Charlie Hunnam ska spela huvudrollen som Christian Grey i filmatiseringen av Fifty shades of Grey. Jag vet absolut ingenting om karaktären Christian Grey, men förstår att vi har att göra med en trosvätare. Att Charlie Hunnam lyckats bli en stor sexsymbol genom Sons of anarchy är mycket imponerande, med tanke på att han säsong ut och säsong in går runt i de säckigaste jeansen på den norra hemisfären. Byxbenen är stora nog att smuggla flyktingfamiljer i.

jax-teller
Straight leg, straight leg – mitt kungarike för ett straight leg!

Dela
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar