Farrellys favoriter
Bara en vecka efter att New Line Cinema hoppat av Dumb and dumber 2 kliver nu Universal in och säkrar upp projektet. I natt twittrade regissörsbröderna Farrelly själva ut nyheten om att uppföljaren till kultklassikern från 1994 fortfarande är ON.
Kul, ändå. Uppföljare är ju verkligen alltid uppföljare, och Dum och dummare är arketypen av en film som aldrig kan överträffas, men det finns ändå något kittlande i tanken på att Jim Carrey och Jeff Daniels återigen ska ikläda sig rollerna som de fågelförsäljande, Mocking bird-duellerande, senapssprutande, lyktstolpsslickande, uggelmördande, dubbelhandskade, käppfäktande, “bullshit”-ordvitsande och av rollatorburna kärringar bestulna dårarna Lloyd och Harry.
Komedier kommer aldrig att omfamnas av åsiktsmaffian på samma sätt som smarta relationsdramer – så länge de inte heter Anchorman då (någon borde skriva en uppsats om hur det gick till när just DEN blev kreddig) – men någonstans ÄR ju ändå Dum och dummare uppe där med världens allra bästa filmer. Något som får en att skratta så att man bebiskiknar gång på gång på gång förtjänar alltid uppskattning och respekt och kärlek.
Men. Det är inte därför jag är här. Jag ska sjunga en lovsång till bröderna Farrellys musiksmak.
Vissa regissörer har en erkänt bra känsla för soundtrack. Tarantino, Wes Anderson, Guy Richie. Obegripligt nog nämns bröderna Farrelly sällan i sådana sammanhang.
Visst, de kanske gör bajshumor – men i så fall är det världens bäst tonsatta bajshumor. En ny Farrellyfilm är ett träningspass för både skrattmuskulatur och erfarna musikskribentöron.
Deras filmer har fått mig att upptäcka massor av låtar och artister som jag aldrig hade gjort annars. Och nattens nyhet får helt enkelt DUGA som alibi för att jag ska ta mig friheten att samla de allra bästa i en liten spellista. Majoriteten av låtarna har (för den allsmäktiga igenkänningsfaktorns skull) hämtats från brödernas mest kända filmer: Dum och dummare, Kingpin, Den där Mary, Mina jag & Irene, Min stora kärlek, Fäst vid dig, The heartbreak kid.
Och även om Farrellybröderna är den röda tråden går det ju PRECIS lika bra att betrakta det här som bara ännu en vanlig, oefterfrågad spellista på internet. Ett gäng sommarvänliga sånger som passar lika bra för den som vill förfestblasta och tillbakalutat öppna Barcadi Breezers med snusdosa, som för den som bara vill packa bästa pickinickkorgen och ha bästa parkhänget med bästa vännerna och bästa (sämsta) lådvinet.
Fotnot: Jag är fullt medveten om det ORENA i att inkludera liveversionen av Ellis Pauls The world ain't slowin' down, men studiospåret finns tyvärr inte på Spotify. Och låten i sig är så pass stor att den står över listhygien.
