Introducing: Black Joe Lewis
Då så. Efter en ganska flängig sommar, med avstickare till bland annat Rom, Ibiza, Dublin och nu senast Provence, är vi redo att grabba hösten by the balls. Det innebär förstås gulnande lövkronor och gravöl, men framför allt en mer konstant uppdateringsfrekvens här på bloggen.
Det allra skönaste med min vecka i södra Frankrike var, som alltid, möjligheten att helt zona ut. Att låta Twitter rasa i skymundan. Att kringgå alla oefterfrågade “nu blir det…”-telegram på Facebook.
Vilket, genom bloggosfärens just nu mest sökta övergång, leder mig till Black Joe Lewis nya album Electric slave – en krigsförklaring mot dagens teknikberoende emojiknarkare. Spåret The hipster avslutas med ett förryckt mässande som inte lämnar mycket utrymme till missförstånd: “Come on, man – fuck that shit.”
Har varit ett fan av Austinsonen länge. De två tidigare albumen Tell 'em what your name is! (2008) och Scandalous (2011), släppta under Black Joe Lewis & The Honeybears (orimligt av Black Joe att avpolletera The Honeybears-påhänget, ett av vår tids härligaste kompbandsnamn) är gedigna. Souliga, gospeldoftande och bluesiga som en knarrande verandagungstol i Louisiana.
Särskilt spåret Sugarfoot har blivit ett återkommande inslag de gånger jag spelar skivor ute i Stockholms krogliv.
Nya Electric slave behåller blåset, svetten och r'n'b-svulsten från sina föregångare – men framför allt har Black Joe Lewis trampat ner distpedalen så hårt i marken att den nu är en förlupen projektil i höjd med yttre manteln. Han har tagit ett steg bort från Howlin' Wolf och ett steg närmare Gary Clark Jr. Gitarrerna är inkopplade i elskåp snarare än i Marshallstärkare.
Dar es salaam har det ettrigaste riffandet den här sidan John Frusciante. Vampire ringlar fram som en skallerorm. Och ska du endast lyssna på en förfestlåt i helgen så borde det bli Come to my party – rytmen kan få pensionärer att börja twerka.
Det måste betraktas som ytterst kontraproduktivt för Black Joe Lewis agenda att Electric slave bara får en att vilja sätta sig ner med iPhonen, dra på sig ett par hörlurar och lyssna tills håret står upp i en strömförande Don King-frisyr.