Lou vs Kanye

Det är svårt att säga varför Lou Reed gör de saker han gör numera. Samarbetet med Metallica på albumet Lulu var till exempel intressant. Och med intressant menar jag så dåligt att man hellre lyssnar på Tommy & Annika-Tommys psykopatskratt i evig loop än tvingas utstå skivan en gång till.

(Flera nätter efter att jag konsumerat Lulu vaknade jag faktiskt kallsvettig och såg att klockradion, mycket antikristligt, vänt sjuorna upp och ner. “LO:LO”, bokstaverade den. Ett trauma.)

Omdöme – out.

Nu har Lou Reed sällat sig till the enemy och gjort ett betydligt mer lyckat gästinhopp som musikkritiker. På sajten The Talkhouse – där musiker kan kommunicera med andra musiker – recenserar han Kanye Wests Yeezus. Och, boy, gillar Brother Lou det han hör.

Texten är späckad med nätta värdeord som "un-fucking-believable", "overwhelmingly incredible" och "braggadoccio" (ingen som helst aning om vad det betyder, men härligt begrepp). Velvet Underground-ikonen är dock inte odelat positiv. Introt tycker han är "very perverse" och lika relevant som, minsann, "farting".

Hur som helst: gedigen och underhållande morgonläsning för den som ju egentligen inte HAR några minuter över på jobbet men ändå MÅSTE få sin dos av otillåten okynnessurfning så här innan lunch. (Inte för att jag alls kan relatera till beteendet.)