Annons

Emil Persson
Musik, film och tv med Emil Persson

Annons
 

Nyheten om Malik fick syret att sina

Döden håller på att bli slentrian.

Förbjudna ord, men min känsla är ändå att ganska många kan relatera till dem. Det är så många tragedier som kontinuerligt kablas ut – med tillhörande tvångsmässiga RIP-hälsningar i sociala medier – att man nästan blir lite avtrubbad. Another day, another bedrövande pushnotis.

Annons

Det säger förstås mer om bruset vi lever i än något annat.

I det klimatet är det få dödsfall som verkligen lyckas borra sig igenom skölden, som får en att stanna upp på platsen och syret att sina, som skickar den där vidriga ispilen genom bröstkorgen. Malik Bendjellouls var ett sådant.

malik

36 år. Som konstnären Jesper Waldersten skriver på Instagram: inte ens om man vänder på siffrorna blir det rimligt.

Jag har aldrig träffat Malik. Jag vet inte mer om honom som person än vad de som kände honom har berättat. Och jag är vanligtvis inte den som ger mig ut och manifesterar sorg till höger och vänster, även om jag väl saknar James Gandolfini och Lou Reed lika mycket som de flesta av oss.

Jag har alltid bara varit av åsikten att det finns andra, nära och kära, som i så fall har mer att komma med.

Med Malik Bendjelloul är det lite annorlunda. Han inspirerade genom sitt sätt att fullfölja det han trodde på, att aldrig vika ner sig. Sitt sätt att våga drömma.

Storyn om Searching for Sugar man har förstås tröskats – den om hur finansiären drog sig ur när Malik suttit och klippt sitt vansinnesprojekt i tre år – men dokumentärfilmaren lät sig aldrig nedslås. Nyfikenheten var hans drivkraft, det var den som ständigt rörde honom framåt, precis som hos alla verkligt stora. Han brann så starkt för den goda berättelsen att han så småningom själv blev en.

Jag avundas Maliks offervilja och beslutsamhet. Jag försöker dagligen lära mig av den.

Ganska många av oss har det helt okej ändå. Bra jobb, acceptabla inkomster. Vi kan unna oss en Caféblogg på arbetstid.

Men hur många av oss gör det vi allra, allra helst skulle vilja? Hur många av oss skulle vara beredda att lägga fyra år på att förverkliga ett projekt utan någon som helst garanti att ens få tillbaka insatsen – och definitivt aldrig de fyra åren? Hur många av oss vågar betrakta ouppnåeliga drömmar som uppnåeliga?

För drygt ett år sedan gick han upp och tog Oscarn ur Ben Afflecks hand. En osannolik framgångssaga fick sitt bokstavliga Hollywoodslut. Malik inledde sitt rusiga tacktal med orden: ”Oh, boy…”

Oh, boy. Två ord som sammanfattar vad många av oss känner i dag. Tyvärr med en helt annan klang.

Malik Bendjelloul hade modet att sikta mot himlen och nådde den. Nu kommer han aldrig ner igen.

Dela
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar