What’s so civil ’bout war anyway?
Daft Punk. Ghost. The Knife. Deadmou5. Det ska uppenbarligen vara någon form av gåtfullhet 2013. Men musikvärldens kanske allra största mysterium har fortfarande två väldigt tydliga och avmaskade upphovsmän: Joy Williams och John Paul White. Mer kända som altcountryduon The Civil Wars.
Altcountryduon The Civil Wars.
Williams och White träffades under en låtskrivarsession i Nashville 2008 och slog direkt sina påsar ihop. Ett mycket klokt drag, skulle det visa sig.
Debutalbumet Barton Hollow (2011) har i Sverige mest varit en angelägenhet för ettriga Pet Sounds-husmusar, men i USA slog det på bred front och belönades med två Grammys – "Best country duo/group performance" och "Best folk album".
Albumets bästa spår Poison & wine utgår från textraden "I don't love you, but I always will". Strofen håller ihop kompositionen som missionärsställningen håller ihop en långvarig relation.
När den dittills okända balladen spelades i ett avsnitt av Grey's anatomy fastnade refrängen i huvudena på en hel söndergråten tonårsbrigad. De knappade in "I don't love you, but I always will" i Googles sökfält och hittade fram till The Civil Wars.
Just den där villrådigheten sammanfattar duons hela tematik. Varenda spår är ett samplat samtal ur en relation de varken kan leva med eller ta sig ur. Att konsumera de sammantvinnade duetterna känns som att tjuvlyssna på världens vackraste köksbordsgräl.
När Poison & wine plötsligt blev en hit skyndade sig The Civil Wars att spela in en musikvideo. Skivförsäljningen tog fart. Grammysarna kvitterades ut av bara farten.
Så. Karriären har gått spikrakt uppåt därifrån? Nej, den dramaturgin ville Williams och White absolut inte veta av.
I november 2012, just som det stora internationella genombrottet stod för dörren, valde de i stället att – ta paus. På obestämd tid. Och ställa in sin Europaturné. Anledningen uppgavs vara "internal discord and irreconcilable differences of ambition".
Men så i maj 2013, just som skivbolagscheferna slutat slita sina insmickrande kalufser, gjorde de en helomvänding.
Efter flera månaders tystnad annonserade The Civil Wars att pausen var över. Well, sort of: ett nytt album ska för all del släppas i augusti. Men Williams och White pratar fortfarande inte med varandra. Och det finns inga som helst planer på att turnera i nuläget.
Nej, de är inte tillsammans. Williams och White var gifta på varsitt håll redan när de träffades (även om åtminstone Williams medgett att äktenskapet "blivit lidande" av framgången och turnerandet). Men med den uppenbara spänningen kring deras relation, och med den närmast flämtande intimiteten i deras musik, är det förstås lätt att låta fantasin skena.
Om inte annat ser de ut som det ultimata paret. Hon en sval, mystisk sommarnattsdröm, han endast en död kråka på huvudet från att vara nästa Disneylanserade flickidol.
Why is the rum gone?
Och det är inte direkt svårt att föreställa sig Williams och White på en parmiddag: hur de sjunker in i sofistikerade samtal om överbefolkingsproblematiken, hur de låter rödvinet kasta sina solkiga skuggor på tänderna, hur de går hem och stillar sina uppdämda (men alltjämt mycket sofistikerade) lustar framför en öppen spis.
Det är inte svårt – och kanske inte heller nödvändigt. Egentligen räcker det att lyssna på duons musik för att bli lite desillusionerad. Williams och White harmonierar som om deras röster redan sovit sked i över 30 år.
The Civil Wars självbetitlade andra album släpps på tisdag i nästa vecka. Till dess gör man klokt i att återupptäcka debuten Barton Hollow.
